Ondskans problem

En av Guds egenskaper är den gränslösa godheten; Gud påstås vara gränslöst godhjärtad och kärleksfull. Men detta är mycket svårt att försvara, särskilt om vi pratar om den bibliska guden. Gamla testamentet beskriver en mycket ond gud som dödar och torterar dem som inte följer hans vilja, och är full av historier om krig, massakrer och mördandet av män, kvinnor och barn. Många teologer vill helst inte identifiera gamla testamentets Jehova med den gud som presenteras i nya testamentet. Nya testamentets gud är full av barmhärtighet och kärlek. Men även detta påstående är svårt att försvara. Den gamla guden var grym, men han begränsade sitt elände till detta livet. Den nya guden förlänger sitt elände till evigheten. I nya testamentet hotar Jesus de trolösa med evig tortyr, och man kan undra hur läran om helvetet kan förenas med åsikten om en gränslöst godhjärtad och kärleksfull gud. Om Gud är allvetande har han full kunskap om varje människas öde, något som innebär att många människor föds endast för att lida i helvetet.

Varför finns det ondska i en värld som är skapad av en godhjärtad varelse som dessutom är allsmäktig? Varför finns det sjukdomar och naturkatastrofer som dödar tusentals människor i en värld som Gud har ansvaret för? Detta dilemma kallas ondskans problem, eller teodicéproblemet, och innebär följande: Om Gud inte vet att ondskan finns är han inte allvetande. Om Gud vet att ondskan finns men inte kan förhindra den är han inte allsmäktig. Om Gud vet att ondskan finns och kan förhindra den men inte önskar det är han inte god. Alltså; om Gud är allvetande och allsmäktig kan vi konstatera att han inte är gränslöst god och kärleksfull. Ondskans existens utesluter denna möjlighet.

Vissa teister skyller på en varelse som kallas Satan, men detta är meningslöst, för om Gud är allsmäktig kan inte ens Satan hindra Guds önskningar. Och vissa påstår att ondskan egentligen inte finns; att det som kallas ondska bara är brist på godhet, på samma sätt som man kan säga att sjukdomar är brist på hälsa, men detta löser inte problemet. Att kalla problemet brist på godhet istället för ondska innebär inte att problemet upphör att existera. En allsmäktig varelse som tillåter brist på godhet kan inte vara gränslöst god. Att försöka lösa ondskans problem med påståendet att ondskan inte finns resulterar bara i att man ogiltigförklarar begreppen godhet och ondska. Godhet och ondska är motsatser, och en god handling är det motsatta av en ond handling. Om begreppet ondska är ogiltigt är även begreppet godhet ogiltigt, och då blir det meningslöst att säga att Gud är god. Och om ondskan inte finns blir det även meningslöst att prata om synd.

Ett försök att frita Gud från ansvar för ondskan är påståendet att ondskan är en konsekvens av människornas fria handlingar. Den fria viljan ger människan möjligheten att välja onda handlingar i stället för goda, och ansvaret för dessa handlingar ligger hos människan. Men detta löser inte problemet. Människan har ingen fri vilja om Gud är allvetande. Dessutom är det meningslöst att prata om att handla i konflikt med en allsmäktig varelses önskningar. Det kan inte finnas några hinder för den allsmäktige, ingenting som hindrar Guds vilja. Vi måste därför förmoda att världens tillstånd är precis så som Gud vill att det ska vara. Om Gud är allsmäktig och vill att saker ska vara annorlunda kan ingenting vara ett hinder för detta, inte ens människans fria vilja. Och om Gud är allvetande skapade han människan med full kunskap om människans alla tänkbara handlingar, och därför måste vi förmoda att Gud önskar onda handlingar.

Kriminella handlingar begås av människor som Gud har skapat, och dem som drabbas är oskyldiga offer som inte kan hållas ansvariga. Vi måste därför anta att det finns oskyldiga offer därför att Gud önskar oskyldiga offer. Om en allsmäktig gud inte vill ha oskyldiga offer kan det inte existera några oskyldiga offer, och Gud framstår därför som en omoralisk och ond varelse med kosmiska dimensioner. Det er konstigt att en sådan varelse kan kallas god. Ett svar på detta är att Gud belönar de goda och straffar de onda i ett liv efter döden och på detta sätt skapar rättvisa. Men enligt bibeln kommer alla som inte tror på Gud att hamna i helvetet, och i så fall straffar Gud även goda människor, för det finns goda människor som inte tror på Gud. Och om alla orättvisor ska rättas till i ett annat liv har inte Guds godhet någon mening i vårt nuvarande liv. Även om vi ser bort ifrån dessa problem är den fria viljan fortfarande ett ogiltigt argument därför att det endast gäller konsekvenserna av människans handlingar. Det finns sjukdomar och naturkatastrofer som människan inte har kontroll över. Om Gud har skapat världen har han också skapat sjukdomar och naturkatastrofer, och måste därför ta ansvaret för detta. Om Gud är allsmäktig och styr världen är det Gud som bestämmer att folk ska dö av sjukdomar, olyckor, jordskalv och översvämningar. Och alla religionskrig är ytterligare ett argument mot Guds godhet. Varför leder gudstro till krig om Gud är god?

Till trots för alla argument är inte teisterna villiga att acceptera att deras gud inte är god. Det verkar som att Guds godhet kan förenas med alla tänkbara händelser. Vi bedömer människor efter deras handlingar, men vi får inte bedöma Gud på samma sätt, och Gud är i princip immun mot att bli bedömd som ond. Gud är god per definition. Detta är ett konkret exempel på teistisk ”tankeverksamhet”. Teisterna har bestämt sig för att försvara en åsikt oavsett om den är korrekt eller inte, och detta leder till absurda resonemang. Försvaret består av att förvränga och feltolka alla motbevis för att uppfylla önskade specifikationer. När teisterna till slut trängs in i ett hörn påstår de att människan inte kan förstå den verkliga meningen med Guds godhet, för Guds vägar är outgrundliga. Vi försäkras att Gud har förmågan att se det i ett större sammanhang, och att det som verkar vara ondska alltid är till det bästa. Men det duger inte att presentera godhet som en av Guds egenskaper för sen att påstå att vi inte kan förstå denna egenskap. Om Guds godhet är outgrundlig kan vi inte veta att Gud är god, för det outgrundliga är det ofattbara. Och att Gud har motiv vi inte förstår förklarar ingenting.

För att veta att Gud är god måste vi godta att människan har förmågan att skilja på godhet och ondska, och därför kan vi inte lösa ondskans problem med påståendet att människan inte förstår vad som är verklig godhet. Och för att veta att Gud är god måste Gud jämföras med en norm för godhet som är oberoende av Gud, men detta är omöjligt om det är Guds vilja som är normen. Detta innebär att om Gud är god per definition blir det meningslöst att prata om Guds godhet. Godhet måste baseras på en annan norm än Guds vilja, och något kan inte definieras som godhet bara för att Gud är ansvarig för det. En mänsklig norm är den enda meningsfulla bedömningsgrunden vi har, och verklig godhet kan endast vara något som främjar och bevarar livet. Om den mänskliga normen för godhet är ogiltig är också Guds påstådda godhet ogiltig, för då kan vi inte veta att Gud är god. En gudomlig norm är en outgrundlig norm, och då har inte begreppet godhet någon mening för människan. Att säga att godhet kan förenas med alla tänkbara katastrofer och lidanden är att ogiltigförklara begreppet godhet.

Ref: G. H. Smith: The Case Against God (kapitel 3)

“If man cannot pass correct moral judgments, he cannot validly praise or condemn anything – including the Christian God. To exclude God from the judgment of evil is to exclude him from the judgment of good as well; but if man can distinguish good from evil, a supernatural being who wilfully causes or permits the continuation of evil on his creatures merits unequivocal moral condemnation.” – George H. Smith