Mirakler & Uppenbarelser

Ett mirakel definieras som ett gudomligt ingripande i människans liv eller naturens händelseförlopp. Denna definition innebär att man måste tro på en gud för att tro på ett mirakel, och är inte ett giltigt argument för Guds existens. En annan definition är alla händelser som är så ovanliga att de endast kan förklaras med hänvisning till en övernaturlig makt. Men detta förklarar ingenting. Problemet är att vi aldrig kan förklara det oförklarliga med något som är oförklarligt. Om vi påstår att en outgrundlig varelse har skapat ett mirakel med hjälp av okända metoder har vi inte förklarat något. Därför att gudsbegreppet inte kan förklara ovanliga händelser kan vi aldrig använda ovanliga händelser som argument för Guds existens. Vi kan endast förklara saker med hjälp av förnuftet. Att vi inte kan förklara allt på den nuvarande tidpunkten betyder inte att ovanliga händelser aldrig kan förklaras rationellt. Vi kan förstå allt som finns därför att det finns. Verkligheten kan förstås därför att den är verklig. Allt som kräver en förklaring kan förklaras med tillräcklig kunskap, och en förklaring är av naturen beroende av förnuft och logik. Förklaringar skapar en bro mellan det kända och det okända, och förankrar det okända till något vi redan har kunskap om. Ny information måste integreras med redan etablerad kunskap för att kvalificera som kunskap, och information som inte kan integreras på detta sätt kan inte förstås därför att vi inte har någon grund att basera vår förståelse på. Att försöka förklara en ovanlig händelse med hänvisning till det övernaturliga är värre än en dålig förklaring därför att man i princip säger att händelsen aldrig kan förklaras. Förklaringar kan inte vara övernaturliga därför att det övernaturliga är av naturen oförklarligt. Om vi kan förklara det övernaturliga är det inte övernaturligt. En övernaturlig förklaring är därför en självmotsägelse.

En religiös uppenbarelse definieras som en direkt kommunikation mellan en gud och en människa. Men detta innebär att man måste tro på en gud för att tro på en uppenbarelse, och en uppenbarelse är därför inget giltigt argument för Guds existens. För de flesta teister är bibeln den primära källan till religiösa uppenbarelser; historierna i bibeln påstås vara inspirerade av Gud. Genom utvalda profeter har Gud valt att kommunicera med människan. Men detta bevisar ingenting. Religiösa skrifter kan aldrig bevisa Guds existens, och bibeln har endast ett historiskt värde. Bibeln är full av myter och övertro, och är en produkt av primitiva människors fantasier blandat med verkliga händelser. Det har alltid funnits psykotiska människor som hallucinerar, och hallucinationer kan aldrig bevisa Guds existens. Att påstå att en hallucination är ett budskap från Gud är att erkänna att Gud bara är en fantasi. Religion uppstod i en tid av mystik och undran; såkallade mirakler var vanliga, och folk var villiga att tro på det mesta. Men moderna, civiliserade människor – med tillgång till modern teknologi och vetenskapliga upptäckter – är inte lika villiga att tro på religionernas fantastiska historier om gudar, änglar, himmel och helvete. Förnuftiga människor ser sådana absurda historier som en produkt av en primitiv tidsålder.

Ref: G. H. Smith: The Case Against God (kapitel 7)

“What is a miracle? Some theists define it as divine intervention in the natural course of events. This definition presupposes the existence of a god, and since it requires that one first believe in a supernatural being before one can believe in a miracle, it is useless for establishing the existence of a god.” – George H. Smith