Designargumentet

Designargumentet är påståendet att en gudomlig intelligens måste finnas som en förklaring till den ordning som finns i naturen. Om naturen innehåller design måste det finnas en allsmäktig och intelligent designer, men först måste teisterna demonstrera att universumet innehåller design och intelligent planering. Designargumentets grundläggande fel är åsikten att ett ordnat universum förutsätter medveten design. Det är sant att en viss grad av ordning existerar i universumet, att det finns lagbundenhet i naturen, men det är ett misstag att blanda ihop ordning och design. Den ordning som existerar är ett resultat av naturlagarna, och är därför en naturlig del av verkligheten. Teisterna påstår däremot att det finns en outgrundlig varelse som använder okända metoder som på ett okänt sätt skapar ordning och reda, men detta är ingen meningsfull förklaring.

Det enda sättet att demonstrera att universumet är designat är att först bevisa att det finns en allsmäktig designer. Det är naturen som ger oss det grundlaget vi behöver för att skilja på designade objekt och naturliga objekt. Att påstå att naturen i sin helhet är designad är därför att förstöra den grund som gör det möjligt att skilja på det som är designat och det som inte är designat. T.ex. om du hittar en gammal sko ute i skogen vet du att den är designad, för skor hör inte naturligt hemma i naturen. Skor växer inte på träd. Men kan du veta om träden är designade? Bevis för medveten design är de kännetecken som normalt inte finns i naturen, och därför är det omöjligt att bevisa att naturen är designad. Det är endast om vi går utanför naturens gränser och etablerar en övernaturlig designer som vi kan påstå att naturen är ett resultat av medveten design. Därför måste vi först veta att en övernaturlig varelse existerar för att kunna veta att naturen är designad. Designargumentet kan därför inte användas för att bevisa Guds existens.

Vissa saker är alltför osannolika, menar teisterna. Det finns saker som är för komplexa och komplicerade för att vara ett resultat av naturliga orsaker, och därför måste det finnas en intelligent designer. Men kan teorin om en intelligent designer göra saker mera sannolika? Är Gud en sannolik varelse? Kan något som är osannolikt förklaras med något som är ännu mera osannolikt? En intelligent designer måste ju vara ännu mera komplex än det som designaren har designat, och därför är designaren ännu mera osannolik än det som designargumentet försöker att förklara. Att hänvisa till en intelligent designer kan därför inte göra osannolika saker mera sannolika. Tvärtom, det gör osannolika saker ännu mera osannolika! Om intelligent design är det enda som kan förklara existensen av komplicerade saker måste någon också ha designat designaren. Vem har designat designaren? En annan designer som är ännu mera komplex och osannolik! Och vem har designat den designaren? En tredje designer som är ännu mera komplex och osannolik…o.s.v., ad infinitum.

Teister påstår att livet inte kan ha uppstått av sig själv. Sannolikheten för att den rätta kombinationen av atomer ska uppstå spontant är mycket liten och livet måste därför vara ett resultat av intelligent design. Men det spelar ingen roll hur osannolikt livet är. Om vi ska förklara hur livet uppstod hjälper det inte att hänvisa till en oförklarlig varelse. Hur kan gudstro göra livet sannolikt? Är det mera sannolikt att en övernaturlig och outgrundlig varelse har skapat livet, än att livet är ett resultat av naturliga processer? Det som gör det meningsfullt att prata om sannolikheter är naturens och logikens lagar, och utanför naturens gränser är ingenting sannolikt. En övernaturlig sannolikhet är en självmotsägelse.

Att livet är komplicerat betyder inte att det är osannolikt, för livet har utvecklat sig gradvis. Teister stirrar sig blinda på den färdiga produkten – dagens komplexa livsformer – och förstår inte hur detta kan ha uppstått utan en designer. Men allt liv var enkelt i början, och utvecklingen av högre livsformer är inte osannolikt i ett långt tidsperspektiv. Naturlig selektion är en gradvis ackumulerande process som med många små steg över en lång tidsperiod gör komplicerat liv möjligt. Komplicerade livsformer är därför inte ett mysterium. Det är ett resultat av en naturlig process. Livet är en naturprodukt: ett resultat av en lång och gradvis utveckling över miljontals år. Det osannolika är inte så osannolikt i ett långt tidsperspektiv. Och det osannolika är inte så osannolikt i ett universellt perspektiv. Eftersom universumet är extremt stort är det inte osannolikt att det på några ställen uppstår förutsättningar för liv. Och där det existerar förutsättningar för liv är inte livet mindre sannolikt än något annat. Det är teisternas alternativ – att livet blev designat av en övernaturlig och outgrundlig varelse – som är osannolikt.

Referenser:

George H. Smith: The Case Against God (kapitel 10)

Richard Dawkins: The God Delusion (kapitel 4)

“Creationist ‘logic’ is always the same. Some natural phenomenon is too statistically improbable, too complex, too beautiful, too aweinspiring to have come into existence by chance. Design is the only alternative to chance that the authors can imagine. Therefore a designer must have done it. And science’s answer to this faulty logic is also always the same. Design is not the only alternative to chance. Natural selection is a better alternative. Indeed, design is not a real alternative at all because it raises an even bigger problem than it solves: who designed the designer? Chance and design both fail as solutions to the problem of statistical improbability, because one of them is the problem, and the other one regresses to it. Natural selection is a real solution. It is the only workable solution that has ever been suggested. And it is not only a workable solution, it is a solution of stunning elegance and power.” – Richard Dawkins

“It is interesting to observe that if an event appears to contravene the order of nature, the theist is the first to proclaim that a natural law has been violated and that this miraculous event is evidence of a supernatural influence. Yet this same theist will appeal to the presence of order and natural law as evidence for god as well. If nature is not uniform, this proves the existence of god. If nature is uniform, this also proves the existence of god. Whichever way we turn, god gets the credit, which, of course, is remarkably convenient for the theist. In the typical style of theology, all exits are covered, contrary evidence is defined out of existence, and the theist is insulated from attack. This is a clear case of eating one’s cake and having it, too.” – George H. Smith